The mexican way

Helgen innan jullovet, efter anatomi colloguiumen thorax/back åkte vi ett par till Gdynia för att handla juklappar, en sak ledde till en annan och Fredrik ledde oss till en mexicansk restaurang, dock fick vi leda Fredrik därifrån. Done.

På pendeltåget till Gdynia


På restaurangen

Från besöket myntades ett antal uttryck;

• "En fruktkorg ska vi ha!" (Fredrik kände sig varm i kläderna och tyckte att han allt borde få saker som inte stod på menyn, vilket vi fick, och restaurangägaren stod bakom baren och slickade sig om munnen)
• "Chimichanga" (Max beställde det starkaste de hade att erbjuda och bad om att krydda till det lite extra. Ergo, personalen fick komma med extra servetter under tiden Max åt sin mat för svetten forsade från karlns huvud. Det talas än i dag om hans tapper, och ihållighet)
  
• "Fredrik von Hessen" (Fredrik kände sig ännu mer varm i kläderna att han såg staden Gdynia på ett annat sätt när han gick hem än när han kom dit, han var kung. Lite FÖR mycket kung för sitt eget bästa)

Vad slutade kalaset på? Tja, sisådär 900 zloty. Men Fredrik von Hessen tänkte att undersåtarna ska väl kunna köpa sig en och annan julklapp som de kan lägga på lergolvet hemma, vilket gjorde att han gav personalen 200 i dricks. Restaurangen blev 1100 zloty rikare och 60 tequila shots fattigare. Och von Hessen red i väg genom natten tills han hamnade med huvudet före i toaletten på pendeltåget hem. Done.