Operation "Skit i pani"

Igår efter en dags pluggande så hälsade jag på Max i dorm 4. Jag kom rätt så sent dit, tio i tio och reglerna är att gäster inte får stanna längre än till tio så pani i receptionen sa åt mig att jag bara hade tio minuter på mig, jag nickade men hade ju tänkt stanna längre. Gabriel kom också och vi satt och spelade tillsammans till halv tolv då pani knackade på och sa att jag var tvungen att gå, men det gick ju inte för vi hade tänkt se en film också så innan jag gick smed vi en grym plan.

Efter tio minuter gick jag och på vägen ut visade pani mig lappen som stod vid receptionen att gästerna bara får stanna till kl. 22. Nu är det ju så att nästan ingen är kvar i korridorerna för att vi har lov så om jag stannar längre kommer det inte störa någon, och oftast är det ingen problem heller men denna kväll hade väl pani ätit för många sura godisar eller något.

Jag gick ut i alla fall och när jag närmade mig krönet på huset så vek jag av in i skogsdungen bakom dormet. Området är kameraövervakat men innan jag lämnade Max hade vi kollat var dessa var utplacerade på baksidan så istället för att gnida mig mot väggen tog jag en omväg för att hamna utanför deras räckhåll. När jag hade kommit parallellt till Max fönster så tog jag ett blixtsnabb språng från dungen till husväggen. Alla möjliga filmscener blixtrade förbi i mitt huvud och jag använde alla tillgängliga knep som jag uppsnappat genom år av filmtittande. När jag kom fram under fönstret väntade Max och Gabriel på mig. Dock började Max ångra sig och menade på att pani borde ha sett mig i övervakningsmonitorerna, men jag var ganska säker på att hon denna kväll inte kunde slita sig från favorit såpan eller vilken annan förströelse som strålades ut från TV-apparaten. Så jag sa sammanbitet på klassiskt filmmanér "You can't back out now, we have come too far!" (eller något liknande på svenska, troligtvis, "lägg ner"). Operationen fortsatte. Vi började med min ryggsäck som jag slängde upp, sen var det min tur. Fönstret satt för högt upp för att jag bara skulle kunna kliva in så jag fick klättra första biten på husväggen själv tills jag kom så pass högt att Max och Gabriel kunde nå mig. De sträckte ut varsin hand som jag grabbade tag i och drog upp mig. Succé!

Efter ett par klappar på ryggen och beskrivningar hur dum jag såg ut när jag smög i skogsdungen så gav sig Gabriel ut till pani för att kolla läget om allt var som det skulle eller om vi var avslöjade och den polska insatsstyrkan hade anlänt för att "ta hand om" den psykotiske mannen som bröt sig in i dormet. Men hon hade inte märkt av något. Men för i säkerhetsskull så gjorde vi plats i garderoben som gömställe för mig i fall pani skulle komma och knacka på. Vi avnjöt filmen Year One, som i efterhand kanske inte var värd all möda, men vi hade gjort en protest mot systemet och det var det viktigaste. Jag sov över hos Max och lämnade dormet genom huvudingången med huvudet högt (jag tittade ner i marken för jag kunde inte se henne i ögonen).

Omogna handlingar må tyckas men löjligt från deras sida att sätta stopp för tre skötsamma unga män i 21-23 år åldern som bara vill kolla på en film.