
...it was the most real thing I've ever experienced... jag hittade ett par reliker på golvet runt om mig och använde dem för att tynga ner pappret som ville rulla ihop sig. Jag satte mig i fåtöljen igen och beskådade det lysande pappret jag hade framför mig. Vet inte hur länge jag satt där, kändes som timmar. Kanske dagar, kanske år? Med tiden avtog skenet och jag kunde se hela pappret i all sin prakt. Det var inte bara ett papper, det var ett konstverk.
Under närmare beskådning kunde jag utröna ett par nummer i det nedre högra hörnet, verkar som att verket är numrerat. Kan det verkligen vara så att människor har upplevt det jag har gått igenom innan mig? Och kommer det hända fler i framtiden?
Dessa frågor och tankar försvann dock snabbt. Jag ville bara sitta där i fåtöljen och titta... vet inte hur länge jag satt där, kändes som timmar. Kanske dagar, kanske år...
Haha, var det verkligen värt väntan?
SvaraRaderaKände som om jag väntade i timmar. I dagar. Kanske till och med i år.
Jag vet precis hur du känner
SvaraRadera